En björn och en kråka i en damm
Vid Budapest Zoo en sommardag
Den ena fångad i ett vått alarm
Den andra lugn och mätt och nöjd och lag

Men björnen ser den stackars kråkans nöd
Och sträcker ut sin tass och mun mot den
Han lyfter upp den ur det blåa flöd
Och lägger den på torra land igen

Den räddade är stel av skräck och chock
Men snart får den tillbaks sin livsgnist
Den flaxar med sin vinge, ger ett hopp
Och flyger iväg mot en ny existens

Ett underbart exempel på naturens gåva
En björn som visar omsorg och förståelse