Hjälp mitt hjärta är en soppa, röda fläckar befläckar mitt synfält
Jag är på gränsen till galen, omåttligt obotligt galen
I min brutna värld är jag krossad
Ack om jag kunde le på äkta, slippa all vikt på mina axlar

Jag är en tungsint person i en moloken värld
Plågande i en kropp utan ro
Är jag förevigt menad till en kropp fylld av oro
Finner inte mitt rätta jag, någon stal det
Slet det ur min kropp och stack
Så kallt, så rätt, så våldsamt vackert

Saknadens grepp driver mig till vansinne
Frihetens galler utgör sin rätt
Jag är en plågad man vid världens altare
Känner paniken ror inom mig
Båten gungar, illamående, blodsdoft
Vargar ylar i månens sken, doften sprider sig

Krossade drömmar i min akustiska värld
Jag är hopplöst obotligt ledsen på oron
Känner sorgen gro, tankarna flyter åt erat håll
Plågas, ni är sjukligt obotliga, ett virus inombords
Men när jag i mina drömmar drömmer om er
Känns allt så enkelt, så klart, saknaden är oro
Stänger ute allt, slut