Jag gissar,
funderar,
spekulerar.
Nog är väl
våren
diktarens tid?
Rikast på ord
om ljuset
och mörkret,
hoppet
och vanmakten.

Flammande sol
över nytinad sjö,
yrvakna blommor
som nickar i vinden,
som sluter sig,
som sover, vaknar,
öppnar sig igen.

Forsen som dånar
och svämmar över,
stänker på diktaren,
som går hungrig,
men fylld av ord.
Som drömmer,
flämtar, ler.
Som greppar pennan
i rockens ficka,
och skriver
vårens första dikt.