Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En oändrad dikt från några år sen. Kort bakgrund är att jag under uppväxten flyttat en del och aldrig känt att jag har hört hemma någonstans. Mormor kallade mig rotlös och ur sorgen kom en fantasi om människor med rötter.


Rotlös

Rotlös kastas jag in i världen. Överallt jag går och alla jag möter har rötter. De växer ut från armbågarna i händerna och fingrar. Genom ryggen ner i ben till fötterna. De kan inte ha skor längre. Från näsan kommer en rot också. Och deras ögonfransar är små kvistar som vajar där.




Fri vers av JSepha
Läst 23 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-04-18 23:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

JSepha
JSepha