du gör mig arg
du gör mig svart
jag står inte ut! låt mig vara! du är inte värd det!
du förstör
du sprider lögner
du sårar och du sviker
och ändå, kan jag inte lämna dig älskade
vill skrika sparka slå sönder din fina mjuka kropp
slå så hårt att jag får se din lena vita hud täckas av mig och dig
du skriker
jag ler
du gråter mitt skratt fyller tomrummet
där du var
sluta skrika! sluta! vill inte höra dig!
pölen i din navel blir full, rinner över
du skriker
jag blir arg
du slåss
du ber
du gör mig arg!
nu tror du att du lider
men du vet inte vad det är att lida
men oroa dig inte du min vackra sorg
jag ska visa dig hur det är att lida
jag ska bita riva hugga tills din själ inte är mer än trasiga rödfläckade segel
det varma blodet sprutar rinner kletar överallt
jag slickar ditt blod det är min tröst till dig
jag slickar dina salta heta tårar också kära du
min vän
du kunde inte leva själv,
men du får göra det genom mig ler jag stryker ditt blöta hår ur dina slocknade ögon
visst är jag snäll älskade viskar jag stilla
vänder
och går sakta med ett litet leende tyst ut i den kalla stjärnfyllda natten