Mamma,
du skrattade åt mig och kallade mig för rebell,
och ingen utav oss tog det så värst seriöst,
åtminstone inte för tillfället.

Vi skrattade tillsammans på den tiden mamma.

Nu har jag fått dig att gråta
och du anar inte att dina tårar fräter sönder mitt hjärta mamma,
du anar inte hur ont det gör att se dig pinas av tårar och sorg.
Eller så anar du det, men isåfall döljer du det väl mamma.

Du petade ut mig ur boet mamma,
men jag störtade direkt
För jag har ju aldrig fått lära mig att flyga.


(dina vingar har alltid burit mig också)