Det var inte jag som kallade på flickan
hon skälver likt himlakroppar
i främmande solsystem

Malande ensamhet

Hon målar mitt porträtt
suddar ut mina konturer

Bortglömda mörkerskikt
där kallar man mitt namn
hon skrattar högt
omöjliggör sammanhang

Varför ser du över mig?

Hon berövar mig
leder mig till kalla väntrum
jag griper händerna kring hennes hals
ber henne försvinna

Man söker inte längre efter mig
även de dödas namn vittrar bort i septemberregnet