Slussen 16:55, tunnelbanan mot Fruängen.

Jag kliver på tåget dörrarna stängs. Det är trångt. vedervärdiga stockholmsidioter överallt om du frågar mig. sanningen är att alla kommer att bli uteliggare en dag, de håller den nivån. jag blundar. öppnar ögonen för att vittna samma stickande ansiktsuttryck hos den trängande människofarmen.

I min hand sliter en gammal träningstrunk. Nån kommer åt mig. folk kommer med ointelligenta kommentarer, och värdelösa diskussioner. Ni stinker ständigt i min näsa. Alla är så fula och destruktiva. Ni slösar ju bort allt människan kämpat från stenåldern för att bli det vi är, och nu beter vi oss som bortskämda monster. Nu är det dags. Nåt måste göras åt denna värdelösa idioti.

Jag ställer ned min trunk på det svarta golvet, och böjer mig ned för att öppna den. Några i farmen böjer sig en aning för att se vad jag gör men förgäves i det trånga. De jag tar upp blänker och är tungt, en underbar uppfinning gjord för att tjäna samhället, nu ska den försvara stenåldersmänniskans rätt .

Jag ska skapa historia idag. Farmen har nu börjat viska i rädsla sinsemellan. Jag tar tag i bygeln och drar. sega farmhjärnor stelnar i ljudet till en tvåtaktsmotor som driver en kedja även kallad motorsåg. Jag håller lungt in full gas och går långsamt mot närmaste. Klonade spelgelbilder i panik sågas en efter en i den röda tunnelbane vagnen. tarmar, aromer, kroppdelar, medvetna stelnade ansiktsuttryck, jag, min trunk och uppfinningen i en tyst droppande tunndebanevagn. Ni var idioter tänker jag och går ut ur vagnen.