Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I urtidens rum

Och så plötsligt ser jag
alldeles klart vad jag innerst inne
vetat länge

När stjärnorna
fortfarande låg i
världens sköte
och du i stillhetens sfär
omslöt rymden

När hav blev hav och
himmel, himmel
då, i urtidens rum
visste jag som nu
att allt var till för oss
för att vi skulle förstå
allt,

så småningom




Fri vers av Daniela
Läst 464 gånger
Publicerad 2006-10-09 14:47



Bookmark and Share


  Lasseman VIP
Ja det är sådana här jag älskar att läsa...Bra
2006-11-27

  ammie
Den här gillar jag verkligen... en insiktsfull dikt som ger ett lugn inombords.

Tycker om dina radbrytningar och poetiska ord...

"När stjärnorna
fortfarande låg i
världens sköte"

...helt underbart...
2006-10-16

  ammie
Den här gillar jag verkligen... en insiktsfull dikt som ger ett lugn inombords.

Tycker om dina radbrytningar och dina poetiska ord...

"När stjärnorna
fortfarande låg i
världens sköte"...

... helt underbart...
2006-10-16

  Daniel lindqvist
seriös välskriven dikt som jag gillade mycket!!!
2006-10-12
  > Nästa text
< Föregående

Daniela
Daniela