Gitarrsträngarna orsakar mina skärsår,
För jag kan inte säga hej då,
Inte tala för mig själv,
Får låta en trasig gitarr skrika ut min ångest.

Sekunder som tar evigheter,
Hur natten känns så lång och ensam,
Att vara så tom, att gamla tv- program är den enda,
Som håller en sällskap.

Jag vet att vägarna för oss samman på något sätt,
Hur än marken vänder och vrider sig,
Men dina fötter går åt andra hållet,
Och jag står bara kvar,
Letandes efter dig som rusar i fel riktning,
Hur patetiskt och ensamt att stå i stilla regn,
Utan dig.

Något som skulle vara underbart, som vände plötsligt.

Du har läst dagboken jag aldrig skrev,
Och sett tydligt mina smärtor,
Så varför förstår du inte ?
Varför kan du inte sluta förstöra ?

När jag tagit fel på varenda leende,
Och det är jag som sitter och gråter,
Det är jag som blir förlorare,
I livets plågande utslags-poker,
Hur du andra fuskat fram Royal Flush,
Och jag har inte ens fått fram ett par.

Men jag vet att det var menat.
För jag har, och kommer aldrig ha någonting att göra med att vinna,
När det gäller par.

// S.