När dina sinnen brinner ska jag sjunga den sista vaggvisan
ditt kötts uppenbarelse framför mina ögon
dina lungor hostar mig svart

Är det sant att du ville stå i lågor inför mig?

Han hojtade och gormade
talade fort om dina förkolnade rester

Jag kan inte påstå att det är skulden som fyller mig
och lämnar mig med tunga pustar

Efter sången kommer nattens infall
Tiden då jag själv ska frysa till is
Din glöd är inte tillräcklig
att smälta mig till vatten