Det är när saker jag inte kan påverka
blir för många i relation
till det jag kan påverka

som jag funderar
på ett be till Gud

Det är då jag skulle vilja säga
till henne

jag känner mig aldrig okej
med för lite sömn
oputsade skor
värk i axlarna
och en takeawaylatte
i en oborstad trut
i en försenad buss

det är inte okej
att andra ber mig vara olaglig

vuxenmobbing borde vara
fullständigt förbi

och dessutom
borde någon som går dina ärenden
se mig som en högst lämplig stipendiat

jag är värd en miljon danska kronor,
hörru!

Sen skulle jag fråga vad syftet är
med att mannen jag älskar
har ont i själen

med att snor liksom alltid
genererar sig själv

med att farbröder anser att de inser
saker om EUs inre marknad

Men,
måste jag då knäppa händerna?

måste jag släppa allt
för att få komma till dig?

de är ju redan fulla av matlådor
todo-listor, bussbiljetter

de fryser av oktober
och skakar just som mest

Låt mig
snälla låt mig hellre knyta några tår
bakom nacken,

tjejen.