Tiden kröker rummet,
tid är inte konstant,
tid är evig, sällsynt kort.
Allt jag har kvar...

Och du slösar med den,
det som är mitt.

Jag frågar varför?

Titta in i en atom och du förstår,
inga regler gäller där.
Inga av de vi lyder.
Där finns ingen tid...

Och du är byggd av dem,
precis som jag.

Jag frågar varför?

Vi är i samma tidrum,
en fjärde dimension.
Men vi känner det inte,
ens inte varandra.

Och du är en av dem,
precis som jag.

Jag frågar varför?

Och jag blir så arg...
och jag blir så besviken.
För att jag är som jag alltid varit,
var det ett eget val? tidrummet?

Och du, du och du. Är samma person
i olika tidrum. Känn mig och du
känner dig själv

Jag frågar inte längre varför.
Faktiskt så vet jag.

Jag, ja just jag!
ser dig.