När man vaknar och ser hela trädgården vit. Täckt av kyla och snö,ser man en nyitslagen rosenknopp. Jag klipper av den sätter den i en liten vit vas..den e såå vacker ensam i solen i mitt fönster.Tankarna far runt då jag sitter o ser på denna sista ros för i år.Tänk om några månader då börjar allt sakta gro igen.Nya små knoppar spricker ut i blom.Vackra nya,eller är det samma ,som bara fått en nystart?!Tänker stilla..hur underbart skulle det vara att få bli en nyutslagen ros igen..Se allt för första gången.Men tror nog jag vill vara den ros jag är.En som stått i vind och fått bladen lite spruckna,mist lite av färgen, på grund av åren som gått.Regnet har böjt lite så man kanske inte är den spröda ståtliga man en gång var..trots de ej var såå länge sedan.Men allt grövre har rötterna spridit sig,vilket gör att man nu är stadigare..några skott har även spridit sig bredvid.Jag står stadigt i frost,vind,regn och sol.Den känslan är skön,då man tänker på hur underbart det är att fått bli denna äldre ros.