I nattens stilla

mörker,i månens milda sken..tusen

stjärnor mot mig lyser o blickar

ner.En stjärna lyser starkast varm o

mild..det är som du såg ner på

mig.Då kan jag sova med din blick så

öm o mild.Jag vet ju att du mig skyddar

från allt ont..även om du ej kan

skydda mig mot nattens frost o

människornar gärningar..men trösta

Du är god..Jag hoppas vi en dag får

förenas i det blå..Då ska jag också

få blinka,skina o blicka ner. För att som du ge

hopp åt frusna själar..Men framför

allt. Då är vi förenade för evigt

vi två.