Vi begravde möjligheten att älska dig
i den svarta himlens mörka grav
och spridde askan av ingenting
över ditt förrådda anlete

Om vi aldrig mött din underbarhet

Om vi inte sett in i illusionens bländande sken

Om vi inte försökt det omöjliga


Varför finns det inga raka vägar till våra hjärtan
inga självklara val i våra sinnen
ingen nåd i våra minnen

Varför finns det inga fridlysta tempel i våra inre
inga evigt brinnande ljus i våra ögon

Varför är det sanna aldrig beständigt

Varför cirkulerar denna svarta smärta runt vår sårade himlakropp

Varför hör vi döda stjärnors pulserande hjärtslag

Varför finns det inga svar

men

om vi ber dig stiga ner från din fullkomlighet
och fylla våra hjärtan med svar

om vi låter kärleken segra
och predikar dina eviga ord

om vi lägger ner våra vapen
och slänger våra sköldar