Jag trodde att jag var den enda i ditt liv
Den du älskade och aldrig vill släppa
Inte ens efter din död

Älskar minnet av hur vi såg löven skiljas från träden
Och sa att vi aldrig skulle göra likadant
Och inte ens kylan fick mig att frysa

När natten var som mörkast
Och stjärnorna kvävdes av mörkret
Kunde inte ens syrebristen kväva våra skratt

Du lovade att vara lycklig
Så länge jag fanns där
Men inte ens du håller vad du lovar

Ler du nu?
Nu när mörkret tagit dig som gisslan
Antagligen vill inte ens du låta mig leva

Men mitt liv är mitt
Och inte ens du kan ta det ifrån mig.