Allting har blivit så tyst
Världen är stor och tom
här utan dig.
Det svarta omsluter mig
Jag famlar i labyrinter
utan någon väg
ut.

Jag sover inte på nätterna
Jag går runt i staden
till alla ställen
som var våra.
Vid gungan lägger jag mig ned
i snön.
Himlen är molnbeslöjad
och inga stjärnor vill göra mörkret
ljusare.

Hålet i mitt hjärta
är större än hela rymden.
Luften i lungorna tar slut
och jag kippar efter
andan.

I min hjärna dansar mina tankar
polka
och allt är ett virrvarr
av frågor.
Paniken är nära
men inga tårar kommer
ty de tog slut
för längesen.

Hjärtat krampar
värker vid varje slag.
Jag önskar så hett
att det skulle stanna
så att jag slipper
smärtan.

Men nu drar molnen
undan för en stund
en stjärna lyser där uppe.
Krampen släpper
och jag kan andas
igen.

En snöängel gör jag
för mig
och för dig.
För äntligen känner
och vet jag
att du alltid går här bredvid.