vad gör man när hela ens värld har rasat samman?

hur reser man sig upp igen?


hur inser man det ofattbara
och hur accepterar men det?





det heter ju att liten tuva ofta välter stort lass


det stämmer



jag märkte det idag




när jobbiga saker händer
som inte är så jobbiga egentligen
men man tycker så synd om sig själv att det blir jobbigt


då är det som att vara en sångare

med en jättefin stämma

men ingen att sjunga duett med



du kanske vill sjunga med mej?