Den mentala och känslomässiga tröttheten av telefonsamtalet gjorde honom ofokuserad, och han började snubbla på orden.

- "Jag... jag vet inte... varför kan vi inte... Du lyssnar ju inte..."

- "Om du älskar mig skulle du göra det!"

Hans röst blev svag.

- "Jamen, det... det är ju inte rätt. Tänk på hans familj... de skulle.... barnen..."

- "Är du en man eller en mus", fräste hon föraktfullt mot honom i luren.

Han tystnade. En djuptliggande instinkt manade honom till detta. I den utmattade tystnaden fick han en inre bild av henne lekandes med två bultande hjärtan.

Han kunde i sin ordlöshet bara känna en identitet som människa, inget annat. Och det var mer än tillräckligt.

Medan anklagelserna haglade över honom, viskade något knappt hörbart inom honom, som ett eko av en dröm. 

never trust a cat...