Vissa gånger verkar klockan på väggen ha hakat upp sig, och den kommer ingenstans. Tid har blivit allt jag har, men den är aldrig min bundsförvant. Snarare en fiende som försöker få mig att åldras och glömma det vackra i livet.

Luften börjar bli dålig i det här rummet, kinderna hettar. Det är tre minuter sedan jag började skriva. Klockan har fortfarande inte rört sig. Tanken att jag snart blir tokig blandas med ett löfte om att aldrig glömma det vackra.