Du öppnade mina ögon i dag.
Jag ser på nytt
allt började som ett försök till avslut
ja va på din begravning...
Jag kom in och trodde inte de va sant
ja mötes utav de underbara i kyrkodörren
och mina tårar rann.
Men ja vet att du fanns där och tittade på mig, på oss alla
så många som älskade dig
och ja undrar i tankens form hur många fler?
Jag behöver inte va orolig längre
du hade smärta på jordelivet
men nu vet vi att du har frid
ja vet att du gick genom mig
sån styrka och kraft
varför du orkade vet vi inte ..
men från tunga minuter i ett fridfullt tempel
till lyckliga timmar i en värmande familje famn
får mig att vilja fortsätta , på de vi skulle börja
tack min älskade för att du öppnade upp mig och lät mig se...
jag har kvar dig genom de varma trygga och ja vet att ja kan se tillbaka me ett leende på läpparna.
tack för att du finns i mig och gör mig till en krigsgudinna
jag är inte rädd för de som ja fegade för
de är de världefullaste du gett mig
du lärde mig att utrycka mina känslor
att det inte är farligt....
men hur va det med dina känslor ?
om ja kan säga att ja älskar dig utan att tveka ?
kommer ja att våga säga det igen
om ja vet att kärleken kan få en människa så förkrossad....
vågar ja då ?