när det var som värst
precis efter explosionen
brukade jag köpa
en flaska vodka
och blanda den med apelsinjuice
i en pet-flaska
sen sätta mig i duschen

växla varm/kallt vatten
chockera huden
och dricka

fortsätta dricka under det mjuka
smattrandet

och ibland öppnade jag det
lilla immiga fönstret
ovanför duschen
och tände en cigarett
brände lungorna


när jag klev upp
sysselsatte jag mig själv,
jag skrev en roman på sjuhundra sidor
till henne
men upptäckte minimalismen
och förkortade den
till nio ord:

\"jag hatar dig
för vad du gjort mot mig\"

the fucking end


och det klöste inom mig
med tuggade vassa nagelkanter
skar jag hål
där huden var som tunnast
för att se
bara för att kunna se


REVBENSSTÄDERNA
skrev du, Eva Ström
med ett omslag
av blod och sperma
och det var det vackraste ord
jag hört

\'revbensstäder\'
och jag funderade på
hus av människoben
bilar av organ
jag föreställde mig vägar likt
pulsåderns rytmiska transporterande
hur människan
skapade allt utifrån sig själva

hur organiskt allt var

och jag kände hur mitt hjärta
talade om för mig
för varje slag

att jag levde
att jag levde
att jag överlever


och jag lade kinden
mot boken
och sov tretton timmar
innan jag åter igen satte mig i duschen
med den halvdruckne
pet-flaskan
hårt i min ena hand

och för varje klunk jag tog
tänkte jag på revbensstäderna

hur organiskt allt var,
hur mitt hjärta
slog
vidare

dunkdunkdunk
du lever du
överlever
du lever du
överlever
du lever