jag ser människor
och deras trådar av hud
marionettdockor


jag ser barnens ögon
svarta och blanka


jag ser orden
fyllda av hat och hopp
som skapas
i mitt huvud


jag ser hur hon ligger
framför mig
med särade ben
droppande sav
och jag stryker min hand
över hennes kind
hon ler
och jag tänker;
det är din plats
där du är nu
det är därför du flinar
du vackra

du vackra behållare


jag ser smuts på spegeln
som aldrig försvinner
förrän jag
lämnat rummet


jag ser alla nätter
hur folk sover
lever sina liv i en sömn
jag inte deltar i


jag ser månen
som solens onda syster
hur den vakar
och fyller våra hjärtan


jag ser amfetaminet
i en liten genomskinlig påse
jag ser vinet
ekologiskt eftersom det nog
är bättre för mig


jag ser skrivmaskinen
som ett hån
och gitarren
som en fallos med kvinnokropp
jag smeker ibland


jag ser idealister
utan hjärna
och de intellektuella
utan kuk


jag ser ett dansande par
ser deras undergång
med deras lögner
och deras spel
deras samlag som smakar av
framtida svek


jag ser klockan
och timmarna som kysser
sina kvinnor farväl
och dör 24 gånger på ett dygn

hör dödsskriken


jag ser allt
och jag ser inget
värt att ses
eller upplevas


jag ser människor
och deras trådar av hud
marionettdockor
och jag tar på mig en mask
går på maskerad
river sönder
trådar
av hud
och dricker av blodet
guds röda sats
och jag ser
allt

men inget
som är värt att ses