En liten man, sliten och grå
jag såg häromdagen gå,
i parken, på darriga gammelmansben,
han snubblade på en sten.

Han hade väl sett sina bästa da´r,
som ung var han säkert en stilig karl.
Men nu var han skrynklig i skinnet och gul,
vattniga ögon, skäggig och ful.

Jag hjälpte´n upp när han ramla´omkull,
och upptäckte då att han var ganska full,
det luktade svett och gamla kläder,
såna ser man ibland i stora städer.

Fast jag gick med detsamma, kan jag inte glömma
hur han såg ut, och jag brukar drömma:
-vem kan han ha varit, hos vem har han \"vatt\"?
Ja-visst är det löjligt, så att man får \"fnatt\"

En gammal fyllhund, vem bryr sig om den?
Men-hade han nå´n att gå hem till sen?
Strunt i det! Tänk på nå´t annat!
Och ändå-grubblar jag så förbannat!

Även en fyllbult har väl en själ?
Inlagd i sprit-men likväl!
Värför blev han en sådan gubbe,
som vinglar omkring när han fått sig en nubbe?