|
|
Igen. För förgängligheten, Ingegärd.
Ska jag ligga där en dag?
Ska jag ligga där en dag?
med bajs under naglarna
och garderoben full av kläder
ingen rör sig i
längre
Fotvalvet du kysste
ska det en gång
ta sitt sista steg
och mörka håret
inte längre svart, mot kudden
Vändschema, avföringslista
var bokför jag mitt lakritsbegär?
morgonångesten
och nacksmärtan,
som bara viker under förälskade händer
Snälla, ta inte mina tänder
jag lägger mycket hellre
en annan kroppsdel i en skål
på nattygsbordet
Låt mig inte lukta
som sur gammal korv
när jag nu är
dubbelt duschad
Spara inte mitt liv
i en byrå
mina smycken
mina foton
mina män
allt av värde
ryms inte alls i en handväska
Ska jag ligga där en dag?
svanken du avgudade
lårens mjuka rundning
klädda i gula snibbar
av plast
gapa efter varm filmjölk
sedan rapa
emot tystnaden
?
Fri vers
av
Saga-Sofia
Läst 1380 gånger
och
applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-01-15 13:17
|
|
|
Pergite
Det var nog första gången jag läse en dikt om vad man möter i äldrevården. Tack. Det var ett viktigt bidrag. Det var kanske en personlig reflektion över livets sista del som du ville åt, men jag skulle inte ha något emot att skicka den dikten till landets alla kommun- och landstingspolitiker heller. De skulle också behöva läsa den - i ett ekonomiskt syfte.
2007-07-05
|
|
|
|
Jonas Carlsson
Vem har sagt att inte det dystra kan vara bra?
Underbar helt enkelt...
2007-02-23
|
|
|
|
Bensin
Deprimerande. Och bra. Som fan.
2007-01-24
|
|
|
|
Mattias Karlsson
"och garderoben full av kläder
ingen rör sig i
längre" är rader som jag tycker mycket om. Gillar extra mycket "svanken"-stycket också.
2007-01-21
|
|
|
|
Molgan
Min första fundering efter att ha läst dikten var att ett sådant tankesätt kan få vilken människa som helst att bli galen, uppgiven och fullkomligt livrädd för att åldras. Nu är det ju så här det är, precis så det fungerar på många "äldreanstalter", och därmed än mer skrämmande om man inte kan koppla bort "rädslan" för att möta sina sista år, utan omsluts av dessa destruktiva tankar.
Min andra fundering var: för att kunna slå undan liknande tankar om man tar skada av dem (eller bara för sitt eget välmående), så måste varje människa faktiskt hitta sitt eget genuina Jag och där igenom lära sig att fånga dagen, leva i nuet.....det är så viktigt att inget annat spelar någon roll. Men människan har blockerat sina egna utsvängningar och skapat ting som vi numer upplever som viktigare (Tex. pengar, bekräftelse, karriär, status, makt etc. ) än att finna ro i sin egen själ, hitta sin plats i tillvaron, och man tror att tankar om svunna tider eller framtiden är en del av en själv och ett måste i vardagen, men faktum är ju att tanken och sitt eget Jag inte har så mycket med varandra att göra. Och fundera för mycket på "Igår" eller "Imorgon" suger ut den lilla livsgnistan. Tanken går sin egen väg men lämnar kroppen ungefär.
kom just på att jag kanske har dragit iväg för långt med det här
Nu var ju detta en dikt, så viktig i sitt budskap att det bränner i bröstet. Min obegripliga kommentar var som sagt bara mina funderingar om att fastna i ett destruktivt tankemönster, som känns igen, rädslan för att åldras finns ju, detta betyder inte att jag hittat min inre lycka. Kanske skulle en kraftig förbättring av äldreomsorgen slå undan rädslan för att åldras en aning, men vikten av att leva i nuet består.
(nämndes ens de gamla i valet?)
2007-01-15
|
|
|
|
Christer Eriksson
yes, vi ska ligga där som våra tidigare generationer, snyggt, brutalt och faktiskt väldigt uppfriskande läsning då den bröt av det glättiga här, genomtänkt och döden kommer bli en befrielse långt från gud, där är jag ännu säkrare nu, efter att ha läst din dikt.. kallt och bra skrivet..
2007-01-15
|
|
|
|
Lola
Ulf Popeno sa det.
2007-01-15
|
|
|
|
J-H Andersson
Fantastiskt målande text. Sätter ord på den skräck vi känner för att åldras på ett nästan vackert sätt.
Lite konstig rytm som verkar ändras hela tiden, tycker trotts det att man inte störs så mycket av det. Reflektionerna i dikten är observanta och klockrena vilket är grunden till bra poesi. Högt betyg för denna!!
2007-01-15
|
|
|
|
Ulf Popeno
Under det tidiga nittiotalet kånkade jag runt som adidaskonsult i Malmös alla kommunala prång och hörnor. Alltifrån dagis med färgglada nyckelpigor och blommor längs väggarna , till mörka korridorer med låsta gallerdörrar och levande lik i varje hörna. Där sprang jag och bytte färgband och byglade synkrona modem. Ena stunden letade jag förlorade fonter i en dator fullklottrad med Pippi Långstrump, nästa stund startade jag om en virtuell terminal till en liten dödsrädd socialsekreterare som just fått sitt första dödshot. Det var under denna tid jag blev övertygad om fördelen med att dö ensam under en skivstång vid sjutti, än att bli betraktad som död i en kromad säng vid nitti. Det finns ett så stort spektrum i begreppet liv, lika stort som i begreppet kärlek.
2007-01-15
|
|
|
|
Daniel_78
nej sofia, du skall dansa på en brygga
en ljummen sommarkväll
i en stuga
omfamnas av skog, vatten och luft
den enda lista är förundringar
är om morgondagen
skall komma med svalkande regn
eller värmade solsken
2007-01-15
|
|
|
|
Araminta
fy fan vilken brutal och satans grrym skildring du lyckas ge liv åt här,
vilken gastkramande förmåga till inlevelse, vilken smärta och svidande
verklighet du mejslar ut otroliga kvinna, har du lånat ut din röst åt den
äldre kvinnans stämma eller?
ett stycke lysande elände som staffan göthe skulle ha sagt,
uppdaterad naturalism på 2000-talet, groteskt bra
2007-01-15
|
|
|
|
Jessica Ewa
Tänkvärt om livets skymning. Och hur det ska gestaltas. Då.
Får mig att rysa.
// Jessica Ewa
2007-01-15
|
|
|
|
Agnes
Usch, vilken fruktansvärd socialrealism du sätter ord på. Om än med de vackraste orden... Vilken tragedi! Dessa vackra rundningar, dessa höfter, blickar, minnen, män.... - ett kvinnligt väsen som vissnat till ett prassligt, färglös löv bland alla andra löv i avvaktan på komposten.
Jag vet i allafall att jag ska tatuera in - gröna ärtor i rumpan, så att jag aldrig blir matad med det den dagen jag inte kan sortera orden längre.
2007-01-15
|
|
|
|
Henning
hemsk, och sann, alla har engång varit älskade och smekta av sommarvinden... Från blöja, till blöja, med ett helt liv emellan...
2007-01-15
|
|
|
Nästa text
Föregående
Saga-Sofia
|
