De dagar då hon sitter på sin säng
& ser trafiken nedanför fönstret.
Hon hör sina föräldrar genom väggar
som borde bevara tystnaden.
Allt som en gång verkade rent & sant
har fått en fadd smak av förgänglighet,
& det som funnits nära henne
verkar nu finnas långt borta.

I drömmarna har hon börjat se
likkistor & likgiltighet & drömmar,
de drar sig inte för att återkomma.
Det är syner hon kan förklara
men inte vill har förklarade.

Verkligheten virvlar kring henne
hon vaktar över deras rörelser,
vill inte komma i deras väg längre.
De verkar njuta av smärtan
men stå frågande inför hennes.
Hon kan inte sätta sig till doms över dem;
till slut finns det bara skal & skärvor kvar.