Han som aldrig passade in
i skolfotots harmoniska bild
som försökte vattenkamma bort känslan
av utanförskap innan fotografen
kom och sade ostomelett

som redan vid fyra års ålder var melankolisk
och nostalgisk och filosoferade
bakom vildvuxna nyponbuskars
hemliga skogsstigar och kände till barndomsbyns
alla vinbärs- och hallonbuskar

han som alltid älskade snö och vinter
och önskade att han var född någon annanstans
och att Pangeas separation
vänt landet upp och ned
han som dansade av glädje när Polman
förkunnade iskristallernas ankomst
och förbannade golfströmmens existens
han som smög upp fyra på morgonen innan dagis
och tog på sig längdåkningsskidorna och gav sig ut
på upptäcktsfärd

han som älskade jul och pepparkaksdeg och mammas
varma älskande famn
som hade magknip natten före julafton
och såg på Kalle Ankas jul mitt i Augusti
han som aldrig riktigt var där han var
som aldrig kunde acceptera nuet
och varför inte det förflutna kunde vara framtiden

och alla
de som aldrig förstod hans längtan
hans nattsvarta vinter längtan
de som försökkte socialisera
in en gråtande sol i hans inre
de som försökte internalisera
in hur barn borde vara och
visade Emil i Lönneberga som skräckexempel

och

alla dagisfröknar som förkunnade mokasinernas
förträfflighet och sade att varför kan inte du vara som alla de andra
barnen och anpassa dig efter hur vi tycker att det bör vara

men jag antar att jag är, var och alltid
kommer att vara den jag var, är och blir