..igår fick jag besöka ludvika akut för andra och tredje gången - första gången hade jag blivit smittad av mycom, en slags lunginflamation som ställer till det så att man inte kan andas. det är grymt obehagligt att inte kunna andas - och jag kan inte säga att jag blev behandlad speciellt pedagogiskt den gången, varken av sjukvårdsrådgivningen eller akuten.

jag ringde klockan sju på morgonen till rådgivningen och flämtade att jag inte kunde andas - för att få tala med en nippertippa som upplyste om att jag fick göra så gott jag kunde fram till klockan åtta...för då öppnade akuten! - så här i ludvika måste vi bli sjuka på speciella tider..det har nog våra politiker bestämt skulle jag tro..

jag flämtade mej fram till klockan åtta med hjälp av en någolunda sjukkunnig svägerska i telefon som lugnade mej med att man svimmar innan man kvävs - och när man förlorar medvetandet så andas man ändå... ok.
tre trappor ner och in i bilen nästan utan luft - kom jag till slut fram till akuten där jag fick veta att jag hade panikångest och kunde gå hem!
som den envisa sate jag är vägrade jag och talade om att jag med mitt mycket alternativa psyke minsann visste hur ångest kändes..NÄ - detta är inte ångest...jag har varit i kontakt med en smittsam lunginflammation!!! (hade besökt en familj där samtliga hade haft en släng)

ingen trodde på min lunginflammation!! och jag hade glömt namnet på den. de tyckte bestämt jag kunde gå hem med min panikångest!
jag vägrade att gå hem! och krävde istället att få valium eller sobril och få ligga i en säng tills "paniken" då hade gått över...jag brukar få som jag vill...
efter en stund var jag mycket lugn och mysig i sinnet - men andades om möjligt ÄNNU sämre. men vid det här laget sket jag i det - eller sket mest i allt... (inte undra på att de här medlen var så populära på sjuttiotalet då vi skulle släppa alla konventioner)

i smyg ringde jag upp en av de lunginflammationsdrabbade och frågade vad viruset hette. så kanske mina chanser skulle bli större att bli undersökt för det i stället för panik...
det visade sig att jag HADE lunginflammation.

så det lönar sej att vara envis - annars kan man råka ut för bårhuset om man råkar bo på fel plats.

den här gången akuten fick den stora äran att emottaga mig hade jag också diagnosen klar för mej. glitter i ögat! eftersom jag köpt en mycket vacker glittereyeliner som jag tyckte matchade snön så fint.

jag hade redan innan planerat att jag skulle få panik och en morfinspruta eftersom jag absolut ogillar läkare från ludvika - speciellt då de ska hålla till i ögonen!
- i stället fick jag dr röstlund som är den mest auktoritära hippieläkaren i universum. han har långt hår, träskor och röntgenblick!
han tillät varken panik eller morfin och visade sej att inte vara någon hejjare på att peta glitter heller..till natten fick jag åka in ytterligare en gång eftersom det skavde, smärtade och röck...fortfarande. den här gången tog en mycket pedagogisk flata hand om mej. hon droppade, färgade, petade och spolade...jag övade profylaxandning - det är bra att kunna!

så i dag är jag en enögd poet med skadad hornhinna - och ytterligare en erfarenhet rikare.