Nä...

Det hjälpte

inte att pysa ur lite

klagosång

det

dystra

håller sig kvar

i min trappuppgång 

 ~

Är

fortfarande

vemodig i sinnet

Har haft en

jobbig

dag idag

Och det ligger

väl kvar

i minnet

~

Visst

har det funnits

glädjande inslag

Men det har inte räckt

för att uppväga en

vemodig dag ens

ett litet

tag

 *

Så

jag ska

nog sova bort

det jobbiga trista

Hoppas på att nån trevlig

prick min dröm kan

bevista

~*~ 

Idag är en sån dag då man

känner påtagligheten så mycket

mer

Då ensamhetens skugga lyser

starkare  än bara det som ögat ser

 ~*~

I

vissa

stunder är man

berikad med  många vänner

När dock vemodet

kommer

då

försvinner

alla man känner

~ 

Nu

säger nog

jag som

så

...

riktiga

vänner är de

man kan lita

på

Så

de som

pyser iväg vid

liten kris

är

inget att

hålla i handen

ens vid svag

bris

* 

Jag reder mig, det gör jag alltid

Nu säger jag gonatt

och stänger datorn härvid