Ut ur mörkrets mungipor krälar undergången ut,
och omringar världens sötma, dirigerar,
att leka med bytet, och sedan sticka ner taggen,
avsluta uppdraget.

Kring alla brustna hjärtan, vandrar ännu trasigare själar,
och runt dem kretsar endast mörkrets furstar,
som vilar sina ögon på oavbruten smärta,
de stirrar på mig.

så ouhärdigt svarta ögon,
som lurar i de löjligt blå.

Är ljus den enda vägen ut,
lockas vi av frihet när det ljusa skenet närmar sig ?

springer vi mot, eller ifrån ?

för vem vet om ljuset slocknar likt en eld,
när man förenat sig med det ?

vem vet, om det endast är en av djävulens fällor,
eller om livet helt enkelt

suger kuk.