Du ser, de delar av mig som jag

förtränger.

Du ser, alla vinklar,

alla olika ljussättningar

och belysningar

av min själ.

Du ser de gropar, jag inte tillåter

mig själv att se.

Och trots allt,

har vi ju likadana händer

och likadana

just lika sneda

leenden.

Lika osymmetriskt vackra

ansikten.

Och vi ser varandra

djupt in de vrår

vi inte vill

visa.

Där damm ligger lagrat

över sanningar.

Där sanningar ligger lagrat

över förträngda minnen

och bäst förglömda

partners.

Och just för att jag känner

en sådan

oemotståndlig kärlek

för dig,

är det just därför

jag förnekar

just därför

jag blir svartsjuk

nochalant

och vidskeplig.

Och jag vill bara skrika ut

att

jag

är

HÄR

att

ÄLSKA FÖREVIGT