Skrattade så härligt ekande tillsammans
då du smekte mig tyst med dina läppars
mötande blöta smak innan du mjukt
började till att fösa mot att börja gå.

Ville egentligen inte gå och på sätt och vis
stanna jag där med minnet av dig i dina ögon

Vad skall en glatt lycklig man göra
tänkte jag när jag så fatalt förlorat mig
in i kärlekens eldigt rasande älv.

Det var fortfarande med ditt skrattande ansikte
som jag sprang vägen fram

Någonstans mitt i steget trampar jag snett
och klumpigt stukar foten då jag bromsar in
lite sådär osmidigt som bara jag kan göra.

Allt för att jag mitt i tanken fångat orden
Nä minsann idag skall jag inte gå hem
för inatt skall jag sova tryggt i din famn.

Nu var det verkställt att för alltid förändra
det som var och kommit att kanske kunna bli
för det var under stunden jag kom fram
som du stod med tungan hjärtligt slingrande om hans.

Som en vind i vintern svepte insikten
emot mitt sommriga trädgårdsrike

Sväljandes mina ord så att de kvävde
det syre som varit du
stod jag länge och kräktes misstro
av att det där kan inte vara sant

Så släcktes sakta kärlekens törstande tröst
förvissad i sin tydligt talande sanning