Havet drömmer,
jag kan höra vågorna viska
så som när det stillnar
känner jag ännu djupets brus

Så lätt du flög förbi
du vita fågel, med vinge av glas
havets armar drog dej ner
i drömmarnas djupa dal.

Min smärta är havets mörker
när dikten svävar över vågen är jag fri igen

Glittrande vattendroppar sköljer mig

Du svävar över min själs vågor, och havet är djupt

Sakta ska tiden stanna för en sekund
smeka vårluften i färger du aldrig skådat

Havet sover,
natten begraver gårdagens sorg.

Bitterheten i din sång likt vågens starka tro
ger målningen på din tavla tankar i guld

Sakta ska havet vakna likt liket i sin grav
då ska dikten skådas och besannas.