kämpar så mycket för att nå fram
det känns som om jag springer på ett rullband, snabbare och snabbare.
jag kommer ingenstans och det är tungt att andas.
paniken växer i mig, jag är rädd för att ett enda felsteg ska få mig ner på knä.
om jag inte håller uppe temot kommer jag aldrig att komma fram. och om jag inte kommer fram så är jag förlorad, jag blir en av alla dem som misslyckats.
så därför kämpar jag på, enda tills blodet pupar i mina kärl och jag tror att mina lungor inte kan klara mycket mer.
tänk om jag nu skulle rammla? allt jobb skulle vara förjäves.
och jag faller..


det gör ont