Jag har hört er prata,
seriöst och på kul.
Det blir lätt rappakalja som rimmar,
associerar
och som man drar på munnen åt
eller så blir det
tungt
och krumelurigt.
Fifinurligt.
Jävligt tillkrånglade vanligheter.
Det finns också dova formaliteter
eller rena sötheter som man bara blickar åt.
Man har mer till övers till det man inte förstår.

Akademisvenska och påhittade ord ger alltid plus i kanten.

Nåväl
Det är inget fel
Gillar det mesta med
Skriver det mesta ned
Så om detta var kritik så vore det självkritik
Eller ett konstaterande att jag själv är poet

Sen ska man helst kunna några citat
och då vem som har sagt dem.
Man ska känna till någon filosof
och diktare eller diktator, helst varannan.
Har någon i släkten har sett Ulf Eriksson?
Man ska helst ha pluggat retorik
eller samhällsliv
eller någon slags etik eller gilla grekisk konst
Man ska veta meningen med livet
eller att den inte finns
Man ska ha en obevisad teori men en stark tro
eller vara fylld av hopplöshetens faktum

Så poesi är inte bara ett sätt att skriva
utan en krets att visa sin allmänbildning?
Så poeter är inte folk som skriver
utan folk med stort register?
I sådana fall, bara skit i vad jag säger

Jag är tydligen ändå ingen poet