Jag tror att vi människor behöver humor. Vi har alla i ryggsäcken någon sorts skämt och situationer som vi kan skratta åt och den bästa humorn är den då vi kan skratta åt oss själva efter fadäser i vardagen. Jag gör fadäser nästan varje dag och skrattar gott åt mig själv. Skulle jag inte kunna det tror jag att livet vore svårare att leva.
Till och med djur uppskattar humor! Min hund uppskattar det åtminstone då jag hittar på någon tokighet och gläfser glatt och ivrigt uppmuntrande emot mig.

Jag har alltid någon vits på lager och även om lagret börjar bli tömt på rumsrena sådana kommer det ofta något nytt var det nu hämtas ifrån. Av någon anledning börjar mitt förråd bli tömt på vitsar ovanför bältet trots att jag nog aldrig ens har sett en porrfilm om man undantar gladporren med Dirch Passer i ”Bocken i paradiset” och Ole Söltoft i ”Mazurka på sänkanten”. Då grabbarna på jobbet hade hyrt en hydraulfilm till matrasten gick jag därifrån då jag tyckte att det bara var konstlat, äckligt och inte det minsta upphetsande.

Jag aprilskämtar med min fru varje år och hon går på det lika lätt varje gång, inte för att hon är dum men för att hon tror att jag inte far med osanning. I år hade jag ett jätteläge. Hon köpte sig en begagnad Toyota Corolla i fjol vår eftersom vår förstabil var sådär en nio mil borta varje dag och dagen före 1:a april vägrade den att reagera på startnyckelns kommando. Hon fick ta den stora bilen istället medan jag skruvade till problemet.

Nästa dags morgon gick jag ut på hundens pisstur och rusade sedan in och hojtade:” Ta hit en telefon, Toyotan står och brinner!” Hon sprang som ett torrt skinn i vinden och kom till mig med en av apparaterna då jag sade: ”Förresten, låt skiten brinna. Vi får det på försäkringen.” Hon gav sig inte utan gav mig telefonen och rusade sedan ut för att se på bileländet bara för att konstatera att det bara var ”April, April!” Jag tror att jag fick en liten smäll på skallen men det var det värt!