För inte så länge sedan hade hon en målarlåda
som bestod av svart och blått, vitt och grått.

Hon målade svart som natten, som det onda mörkret och graven.
Blåaste blått för att illustrera hjärtats blues.

Vitt som i tomhet, blankt och ingenting.
Grått skyfall från regntunga skyar och sorgsna ögon.


Men en dag öppnar hon locket till sin målarlåda och finner att den är fylld av färger.
Lite bleka och försiktiga, men om man slösar med dem riktigt ordentligt färgar de papperet i alla regnbågens klara starka kulörer.

Svart som ger ett vilsamt mörker utan demoner.
Vacker midnattsfärg som färgar natthimlen sammetsblå och utgör bakgrund för gnistrande stjärnor.

Vitt för den ljusnande framtid som skymtar nånstans i fjärran.
Lugnande grått som låter ögonen och själen vila.

Lägg sedan till dessa höstens och all världens färger och papperet täcks snart av lila och grönt, orange och gult, rosa och guld.

Men starkast av alla är kärlekens röda färg.