det sprider sig i mitt ansikte
det som sliter i huden
som öppnar små sprickor
där tankemyror flyr ut
och äter av vävnaden
det fasta köttet

och det som gavs till alla de stackare
som trodde på något
har jag injicerat
hundra gånger om,
överdos har aldrig varit min grej
men, you know, man lär sig
och alla saker som skedde
inom dig
inom mig
som spelades på nyheterna
i teveapparater och på studentfester
bland muppar och idioter
det förvreds och blev tecken i tiden
eller dialekter som vanskapte deras ord
om man så vill
det blev deras nya språk
det blev sanningen som man
tar till sig
och det här, mina systrar och bröder

är
så
långt
vi
någonsin
kommer


och det här är min exflickvän
dessa orden som blir lästa
det här är hennes kropp
hennes handlingar
hennes gröna ögon och svallande hår
hennes sätt att krypa ihop i soffan
hennes dröm om
äventyret som aldrig kommer någonsin
som aldrig
tar hennes hand
och visar henne den världen hon söker
och det här är hennes sätt
att lägga huvudet på sned
när hon inte tror på mig
på det jag säger
på det jag gör
mina miljoner projekt
för jag är mannen med tusen masker
mannen med
illusioner feta nog
att dränka det som faktiskt finns
inom räckhåll
och det här
är en liten blyg pojke som försökte bli man
som inte förstod att tvåsamhet
lätt reduceras till
att ligga sked
med ensamhet,
och det här är en pojke som aldrig slutar tro
som slits mellan
det fina och fula
som äter bigmac&co med bestick
som läser klassikerna
om de innehåller tillräckligt mycket våld,
som skriver dikter om nätterna
och som agerar ut sin livslögn
i sina handlingar
och det här
är hans sätt att fumla med cigarett-tändaren
prata på om allt och inget
med ord så putsade i förväg
det är hans sätt
att försöka starta nytt
bränna ner och bygga upp



och kanske ekar det
härinne,
det skrivs inga dikter
som ingen annan skrivit innan dig, boy
det knullas inte med den glöd
inte som det gjordes
den dagen
du kom till
kom ihåg det


men det är inte därför
man fyller sig själv, min vän
med sprit eller små kärleksbrev
eller med mister kanin
eller demonstrerar sin existens
genom strama leenden
och använda kondomer



och det är inte för att skyfallet aldrig slutar piska
över huden
och det är inte
för att jag inte kan se
om det är regn
eller tårar på dina kinder,
inte heller är det
för att jag kan se hur svart din själ är
eller för att jag en gång trodde
att du var mörkret
jag behövde för att släcka solen,
inte heller för att spårvagnarnas räls leder mig
bort från dig
till någon annan

utan det är för att jag är jag
och du är du
en sorts omöjlig ekvation
och kanske
borde vi ha böjt oss inför det som det som sades
till oss
att vi inte var gjorda för tider som dessa
för människor
som varandra
och jag rullar in över ett medvetande
jag inte vet existerar
dricker kaffe&baileys ikväll
för att hålla mig vaken
och berusad
och jag sjunger för allt hon tog
allt jag inte fick behålla
för allt
som är så skevt i andras ögon
som låter så falskt
i deras öron





och om ni ser henne nångång
vandrandes
på en gata
hand i hand med nån
eller ensam
så snälla ni
hälsa från mig då, från han
som aldrig nöjer sig
från han som inte ville något illa
men gjorde henne så ont
ändå

säg att vi ses en dag
när själva mötet i sig
knappast betyder något längre