Jag bär plågan i din sällskap
Med tvång döljer jag osäkerheten
Som aldrig kan få en mönster av en lycklig kärlek.

Jag vet att dölja bottnar den tröga aktningen
Men orden vägrar fladdra ut sanningen
Som isolerar sig på den högra hörnet
Med en rörgasad rök inombords
där orden inte längre nyper och knyper
där centrala funktionen som sätter igång alla
centrallister i kroppen sätts i rörelse
lyckas förmå sig själv
att älska
Jag kan inte spela ditt hjärta,
Därför inristar jag mitt namn i ditt hjärta,
Som ett minne från mig
Om du inte vill så förstår jag dig,
Förlåt