jag kan inte tänka mig
dig imorgon


och jag vet, jag har förmågan att se
dina klösmärken

på insidan av din hud

dina skotthål till pupiller
och jag ser, jag ser ditt hjärtas gråtande slag

rälsens metalliska sång
binder dina tankar
tränger in mot halspulsådern

ser det pumpa förgiftat blod
genom din självlysande kropp




och jag vill, vill så gärna
sova inatt,
linda in mina fingrar
i mörkt hår

känna en andedräkt mot min hals
värmen
som frigör mina luftvägar
som låter mig andas
just inatt



och jag känner mig så ledsen
nästan jämt,
jag sitter på en avbytarbänk
och ser alla som går förbi
som egna universum

och jorden kommer att gå under
sex miljarder gånger
minst

innan trafiken slutar ta oss
till platser
vi drömmer om





och jag skriver hela tiden
som om det
skulle vara en sorts nyckel

till en plats jag inte hittat ännu

eller en biljett
till ett land
där jag kan andas ut

där språket inte är handklovar
som skaver in
i köttet


så jag kan inte tänka mig
dig imorgon

det är en syn för mitt inre
jag inte klarar av


för jag såg något igår
i en spegel jag aldrig vill se igen

och en man som jag
vänder så lätt och romantiserar
över det
som aldrig kom

det som aldrig sades



och vi kan ha ett annat liv bakom oss
glöm allt det där
ja, skit i allt det där


inatt sover jag i ett skadat land
trasat av det förflutna




följer vi dessa spår, den här vägen
har vi ett krig
framför oss

och jag
har min rygg i bandage

och om hon skar bort mina vingar
eller bara påminde mig
om min dödlighet

vill jag inte spekulera i




för när jag ser mitt leende i andras ögon
är jag någonstans
där jag vill stanna för en gångs skull


så jag kan inte tänka mig
dig imorgon
men den dagen kommer nog

likaväl ändå