under den dagen
blottade jag nakenfaret mina sandbelysta stränder
mina klippors formationer av granita hårdnader

detta till trots
mitt eget hav vände sitt ansikte mot andras gröna öar
vandrares vällusters varsamma vilsolar väver vågade välvor
deandras

så längtar jag dina bränningars skummande toppar
att jag bygger broar av tusen regnbågars allvisa färgspelor
därför att mitt mörker klyver havet i marvattens legor
sidensvepors

blottade jag alla de segel som kryssningar vindat
spända till nära farors spinnakers båtnader
havfarares

som havslusten längtar efter den stilla bleken
så längtar jag dina svalkande bränningars eldar
trevar efter din armhålas värme under mina händer
så närgånget att mina tårar skymmer siktdjupen

under den magiska nattens smeka fingerlekar
sökte jag revor under din sängvärmes molntäcken
vaggade alla havs vänliga vindar
i motljuset

sökte knorren på de grundlikt bökande kölsvinen
skymdes utsikten av fyrvaktarens lampors vekar
då skärptes mitt mörkerseendes pupilla glober
vidgades mitt sinnes friaste horisonters solar
frigjordes insiktens dykänder
lomhördes

när havet inte vågade
inte vågar
jag