Det är inte guldet

eller platsen

längst fram

som lockar mig

inte här

inte i Akhira


Jag fick ett löfte

om frihet

att bli lätt

som en fjäder


Att smärtan

hade ett syfte

och ett slut



Att den en dag

skulle falla som aska

ur min hand

och driva bort med vinden



Att ge upp

var en seger

inte ett nederlag


Genom hela min färd

genom mörkret

fanns det

ett flämtande ljus


När jag nådde fram

var allt

så ljust

och fyllt av sinnesro

att jag återigen var en främling


Tills jag förstod

att min uppgift

inte var att känna mig hemma här

utan att resa tillbaka

och hämta de som blev kvar

omringade

av elden