Det kanske inte är meningen att man ska ge sig själv till en annan människa. Man borde först och främst vara sin egen. Och låta andra vara sina egna. Det verkar som en livsprincip går sönder när man börjar äga och ägas. Man slutar se och känna som man gjorde. Det ligger mycket sanning i att man ska släppa fri den man älskar. Man ser som klarast när man ser genom sina egna ögon.

Jag förstår vad som gick fel. Varför det blev dåligt trots all kärlek. Jag försökte äga. Vara den enda och den största och ensam vara den som blev älskad. Jag försökte begränsa en människa till min egen värld. Hålla honom inom mina egna gränser. Jag försökte skära bort allt annat hos honom som inte hade med mig att göra. Försökte stoppa in honom i en bubbla där bara jag fanns. Inte ens han själv. Precis som man gör med drömprinsen när man ligger och drömmer i sin väntan. Det var precis som om han var min egen fantasi, som bara inte blev riktigt som jag ville. När något inte var som jag ville försökte jag få honom att förstå att det var fel och fult. Det var fel och fult. Om det var jag själv. Men han var inte min fantasi. Lustigt. Han var ju inte det. Jag har drömt så länge om mn drömprins, så jag visste faktiskt inte att det inte skulle vara som min fantasi. Så när något inte gick som det skulle försökte jag ändra på det. Självklart. Det var min fantasi. Jag bestämde och ägde den. Fantasin ja, men inte mannen.

Det blev så väldigt fel så många gånger. Nu förstår jag varför jag aldrig kunnat känna mig som den jag ville vara. Man kan inte känna sig som en mogen kvinna när man inte är det. Och jag är fortfarande vilsen här. Det är ingen fantasi, det är bättre än så, det är verkligheten. Varför kunde jag inte se att det var en riktig människa? En person, en själ. Jag hade en fantasi och jag försökte äga och härska över verkligheten. Över en verklig människa. En verklig människa ska man gå brevid. Prata med och glädjas med. Inte gå över, tala till och kommendera över. Men, jag trodde ju det var min fantasi som blev verklighet.

Jag har försökt använda honom som en marjonett. Utan att själv se det. Han har aldrig sagt något. Men undrar hur han känner sig. Att så ovärdigt bli behandlad som en marjonett. En marjonett! Jag har verkligen felat den här gången. Inte konstigt att jag inte kan ha sex utan att må dåligt. Inte konstigt att jag mår dåligt när vi ses. Jag hade ingen kontroll över min \"fantasi\" och kunde inte lite på den. Det har gjort att jag drar min undan från andra människor. Alla andra människor. Jag har mått dåligt för att jag inte haft kontroll över något. Allra minst min själv. Älighet. Jag har sagt att jag aldrig ljuger för mig själv. Nå, jag berättar inte allt för mig själv heller precis. Jag ville äga honom och låta honom äga mig. Så jag slutade att vara min egen. Och allt blev fel. Jag måste bli min egen och låta honom vara sin egen. Mindre kontroll. Men jag har i alla fall mig själv,då.

Jag tror att man måste ha mer fast moral och värderingar om man ska vara sin egen. Tillhör man kärleken så behöver man inte ha det. Man har kärlekens värderingar och överlåter sig själv till den man väljer ut. Men ska man vara sin egen...
Då gäller inte kärlekens värderingar bara. Om man inte är ägd eller äger någon är lojaliteten mycket större. Om man inte sviker då, är det en mycket större sak än om man inte sviker när man inte är sin egen. Är jag min egen och inte sviker dig, det är verkligen något.

Jag låter dig vara din egen. Och tänk. Du kanske inte sviker mig...