Alla sinnen är skärpta till tusen.
Tar in varje litet ljud,
varje synintryck,
varje känsla.
Samlar tills det gör ont att ta in.
Tills det inte finns rum för mer.

Tills själen imploderar
i ett osynligt kaos och
en ohygglig smärta.

Men på ytan är allt
fortfarande perfekt.

Som vanligt.