En lördagsförmorgon är jag och pappa på väg till släktingar i vår vita Chevrolet
Solen skiner och jag känner att doftgranen avgett en svag doft av sorbet
V8:an mullrar fint under huven och lacken skiner
Genom takluckan känner jag hur fartvinden lätt viner

Efter nästa korsning märker jag att jag ler
Är det en Esso-skylt därframme som jag ser?
Men mitt leende förbytts snart
Då Esso skylten en röd och vit tankbil var, som försvinner i en väldig fart

Efter att vi kört förbi en kille som med en toppmodern Audi mekar
Ser jag hur pappa till höger pekar
– Här låg en gång en smörjhall
– Vid den brände jag mig en gång då motorn inte var kall
– Motorn var tvungen att smörjas ofta för att bilen skulle gå att köra
Jag tänker att Audin vi nyss kört förbi, det inte lika ofta behöver göra

Efter att vi åkt några mil
Kör vi om en fullastad timmerbil
När vi åter är på höger körfält
Tänker jag att högertrafik inte alltid är det som gällt
Många har det för länge sedan glömt
Men att man till vänster fortfarande kör
Har det hänt att jag drömt om att man gör

Jag ser på bensinmätaren att vi snart borde tanka och hoppas att en mack inte är långt borta
Kanske tankar vi om ett tag på Shell, Statoil eller OKQ8?
Men vad hände med Caltex?
Jag vet att mackens skyltar för länge sedan släckts
Pappa berättar att det idag är en rondell där Caltexmacken var
Sorgset konstaterar jag att en nyckelring det enda minne av Caltex är det jag har

Säg mig vad som hände med BP
Och den goda service som mackarna förr brukade ge
Jag minns såväl gubben med den stora hatten vid namn Pyssling
Kan inte han ha någon syssling?
Som idag mot oss ler
Jag tror det skulle uppskattas av fler

Bredvid oss kör nu en Volvo, samma modell som grannen har och min vän som ställer upp i alla lägen
Var tog de originella linjerna på bilarna och den robusta plåten vägen?
Visst, de gamla är inte bra för miljön
Men idag tar många bilen, så fort de måsta gå över tre backkrön

Vi åker förbi ett sista höghusblock innan vi är framme
Jag skulle inte med människorna där vilja vara granne
Förr var där en stor grön skog
Jag känner känslan komma åter, att jag av buller och stress fått nog

När släkten är besökt åker vi hem då åskan så smått börjat dundra
På vägen tittar solen fram igen och jag kan inte låta bli att undra
Jag vänder mig om och frågar min far:
– Kommer motorsverige någonsin at bli så fint som det en gång var?