Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
När min far dog var jag 8 år. Jag hade bott på annan ort i några månader och gått i skola där. Gissa om jag kände mig som en främlig när jag återkom.....


Liten flicka utan pappa

Var det den
här dagen
som gjorde
mig så oerhört
blyg i
många år
Med en helt
orealistiskt
onödig
osäkerhetskänsla
När jag
kom in i
klassrummet
efter att ha
varit borta
ett par
månader
kändes det
som om jag
inte längre
var tillhörig
Ingen ingen ingen
sa någonsin
ett enda ord
om att min
pappa var död

Fröken sa aldrig
ett ord
direkt till mig
Tidsandan var
inte sådan och
jag vet fortfarande
inte om mina
klasskamrater
visste
den dagen jag
kom tillbaks




Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 235 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-07-06 14:09



Bookmark and Share


  ospray
Jag ryser när jag läser, man kan känna
utsattheten för ett litet barn påtagligt i dina rader
2007-07-06

  neah
Din text berör, helt klart.
Jag gillar enkelheten och nekenheten i den, men skulle nog själv valt att korta ner den lite.
Först skriver du att \"dina\" klasskamrater endast nämner det när de retar dig och sen att du inte vet om det vet. Blir inte det dubbelt? Annars tycker jag väldigt mycket om digg sätt att sluta.
Jag hoppas att du inte tar min kritik fel, för jag ser det så att det är genom den man utvecklas.
Tack för en trevlig läsning!
2007-07-06
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP