Jag har blivit bränd,
en eller två gånger för mycket.
Gråtit gåtor jag ej kan lösa.
Men jag lär mig inte av mina misstag.
Förmodligen mitt galna begär
efter bekräftelser. Måste duga,
måste alltid vara tillräcklig.
Räknar stjärnor och döper dom
efter mina olika sorger.
Jag kom på en gång för länge sedan,
att livet ej kan baseras på ord.
Ord som träffar hjärtat hårt och giftigt,
de ord som hjärtat ej kan stå emot.
Som vattnet virvlas av vinden,
som fåglar dras till höjder,
som människor dras till närhet.
Omotståndligt, oförneklig och
otroligt nog väldigt smärtsamt.
Men vi drogas av spänning,
kicken av sorg ger desperation.
Och efter varje gång en tår faller
över förlorad vinst släpper vi en spärr
till och slutligen är vi lätta byten
för sorgens stora gap.