Så förbaskat svårt ibland, att leva, få bitarna att passa ihop, men det slår mig också att allt det underbara och vackra som finns runt omkrign oss som vi tar för givet är ju faktiskt ett enda stort serverat uppdukat långbord...
Jag vill tacka livet.
Nu gungar marken under mina fötter
och leker busigt med mina tår
vindens Gudar blåser
och kastar små bubblor
i mitt mjuka hår.
Sjungandes på en vacker visa
om den kärleken jag mött i vår
molnen över mitt huvud
bildar rosor och blå viol
Jag är så full av lycka
och omslingrad av harmoni
jag lägger mig ner på marken
och låter all ondska bara glida förbi.
Så här vill jag alltid älska
och omfamna min jord mitt liv
ett stenkast från krig och krycka
ska jag drömma och andas poesi.
Det är så stort att leva
att älska och vara kär
fantasi av alla former
en romantiker inom mig jag bär.
Mitt blod ska stilla flöda
tills vattnet når sin strand
tills solen och månen dansar
och min kärlek har nått sitt land.
Ett jag mitt ibland oss
fångad av livets ros
tackar jag för livet
innan det flyr sin kos.
Jag har alltid älskat
både i svart och i vitt
visdom har jag fått gratis
men aldrig ansett livet som mitt.
Du gav mig styrkan
Du gav mig mitt mod
allt jag kan säga
är att jag älskar denna jord.
Ty jag är din
och livet jag inom mig bär
för dig ska jag alltid finnas
och för evigt hålla kär.