Faller på knän och viskar
böner i ditt öra.

ord lena som silke
smickrar sin väg in
i din själ endast för
att finna ett tomrum.
Kvarlämnat
av den kvinnan som
en gång levt vid
din sida.

Din kalla hand
sökte värme
och ditt hjärta
sökte ett annat
att slå takt med.

Men du fann mig

ensam, övergiven
och lika tom som du.

Ingen hand
som kan värme,
inget hjärta
som slår i takt -

ibland slår det inte alls .

Så mina böner
viskar ord som jag
vet du behöver höra.

men du vill
nog ej
höra min sanning.

att jag inte är hon.
att jag inte kan vara det.
att jag aldrig kommer bli det.

men att jag älskar dig ändå.